denkonstigastemamman

Ibland sitter jag allf för länge o bara tittar på allt som måste göras.
Hur man ska hinna med alla måsten på dygnets 24 timmar är ett mysterium för mig, just nu för tillfället kan jag bara konstatera att jag hinner INGENING trots att jag inte gör någonting på dagarna.
Hemmet förfaller, disken växer, tvätten förblir smutsig.
Skulle kunna ursäkta det med att jag är ute och leker med mina barn och gör massa andra roliga saker eller lever efter min egna regel att "så länge solen skiner städar jag inte" men inte ens det fungerar att skylla på, regnet vräker ner och jag har verkligen inget bättre för mig att göra, ändå ser det ut som det gör.
Lat?
Bekväm?
Trött?

Skulle nog säga att summan av kardemunnan är en sammanslagning av allt..
Hur ska man hinna med att vara en perfekt mamma, perfekt arbetande kvinna, perfekt flickvän, perfekt kokerska, perfekt städerska, perfekt älskarinna, perfekt vän, perfekt dotter osv osv (fattar ni hur jobbigt det va att skriva perfekt innan alla andra ord)

Finns bara 2 val i livet just nu, lära sig leva med skiten eller ta tag i det en gång för alla. Hmmm hur många gånger har jag inte sagt det till mig själv gällande det mesta (vikten, rökningen, jobbet, hemmet)
Jag får nog inse att illusionen med allt det perfekta kommer att förbli just en illusion.
Får sälja min dammsugare på blocket pga rädsla för dammråttorna, de är ilskna och bits.
Piska mannen till att bli pedant så slipper jag.

Får väl hoppas mina vänner och familj tar mig för den jag är och inte för det jag har, för det är inte mycket.

Inget välstädat hem
Inte massa pengar
Inga väldresserade barn som inte skriker och bråkar
Inte fin bil som man kan cruisa omkring i
Inget socialt uppförande

Men det är jag, i all min prakt och ståtlighet, och jag tror, innerst inne, kanske finns det någon som gillar mig för just den jag är, kanske är det till och med ganska många.