förundran & status
Ibland tänker jag ganska ofta på varför vi människor gör som vi gör, vi håller på, vi stånkar på, vi svettas och gråter, klagar och jämför.
För vem?
För att visa oss lite bättre än andra, för att söka bekräftelse på att vi betyder något.
Varför denna jakt på att vara bättre än andra, visa oss duktigare än "dom"?
Tydligen duger det inte att bara vara oss själva längre.
Man ska jobba heltid, ta hand om barnen, städa huset, jobba mera, åka på fler semestrar, köpa nya saker.....
och allt med ett leende.
Men vad händer när fasaden falnar, när allt visar sitt riktiga ansikte, när barnen inte längre kan leka för ytan måste vara perfekt?
Klarar man av att hålla ihop allt då? med ett leende?
Vem har sagt att "duktiga lotta" är bättre än någon annan, bara för att hon så vackert visar upp ett prydligt yttre?
Tror vi verkligen på att allt är perfekt, jobbet, barnen, huset, ekonomin?
Vad vet jag... jag går på taskig mammapenning som tar slut nu om någon månad eller två, måste hitta ett jobb så inte kronolle kommer o sliter trosorna av mig, har ett väldigt mediokert hem med billiga plastleksaker över hela golven, kladdiga fingeravtryck på alla fönsterrutor som jag aldrig orkar torka bort, har aldrig åkt utomland på någon veckas charter & hälften av sakerna jag äger är köpta på kredit....
För vem?
För att visa oss lite bättre än andra, för att söka bekräftelse på att vi betyder något.
Varför denna jakt på att vara bättre än andra, visa oss duktigare än "dom"?
Tydligen duger det inte att bara vara oss själva längre.
Man ska jobba heltid, ta hand om barnen, städa huset, jobba mera, åka på fler semestrar, köpa nya saker.....
och allt med ett leende.
Men vad händer när fasaden falnar, när allt visar sitt riktiga ansikte, när barnen inte längre kan leka för ytan måste vara perfekt?
Klarar man av att hålla ihop allt då? med ett leende?
Vem har sagt att "duktiga lotta" är bättre än någon annan, bara för att hon så vackert visar upp ett prydligt yttre?
Tror vi verkligen på att allt är perfekt, jobbet, barnen, huset, ekonomin?
Vad vet jag... jag går på taskig mammapenning som tar slut nu om någon månad eller två, måste hitta ett jobb så inte kronolle kommer o sliter trosorna av mig, har ett väldigt mediokert hem med billiga plastleksaker över hela golven, kladdiga fingeravtryck på alla fönsterrutor som jag aldrig orkar torka bort, har aldrig åkt utomland på någon veckas charter & hälften av sakerna jag äger är köpta på kredit....
Wille sover
nattsudd & jäkelskap
Efter att för 3'e natten på rad fått vara vaken nästan konstant dygnet runt för att min 2½ åring har fått för sig att vägra sova, börjar man känna något som närmast kunde liknas som ett hat mot föräldraskapet. Självklart älskar jag mina barn över allt (för det måste man poängtera ofta nog så inte alla blir stumma av chock) men en kropp och speciellt inte min kropp fungerar NISCHT utan sömn.
Ännu bättre hade det varit om man hade haft en förståelse för varför det rara lille gossebarnet inte ville sova.
Har han ont, mardrömmar, varm, kall.. På alla dessa frågor får man samma svar, ett galet hysteriskt VILL INTE med påföljande gråt.
Nej mamma har förstått att du inte vill, men vad vill du inte hjärtat? VILL INTE
Har du ont? VILL INTE & kastar sig i sängen
Har du mardrömmar? VILL INTE o ramlar ur sängen
Är du varm & plockar upp barnet från golvet. VILL INTE & ramlar ner igen
Men kan du berätta vad det är! VILL INTE.....
And on and on it goes.
Vi hjälps åt, turas om, tappar humöret, kastar en kudde på golvet, byts av, skriker av frustration, vaggar till sömns, försöker sova i skift, ingen får sova, bara Mogga, tack Mogga för att du är underbar och sover.
När klockan väl passerat 4 på morgonen känner man sig hopplös, kläderna åker på och ner för trappan vi gå.
Gå på toa, byta blöja, skaka flaska, känna frustrationen i ryggraden.
Datorn var på, jag satte mig här, Wille fick sin flaska med orden att kryp upp i soffan o mys lite.
Barnen lägger sig raklång mitt på golvet och SOMNAR, från den lilla 300ml flaskan i den lilla handen som ligger mitt på min svarta långhåriga matta rinner det massa välling som aldrig kommer gå bort.
Ännu bättre hade det varit om man hade haft en förståelse för varför det rara lille gossebarnet inte ville sova.
Har han ont, mardrömmar, varm, kall.. På alla dessa frågor får man samma svar, ett galet hysteriskt VILL INTE med påföljande gråt.
Nej mamma har förstått att du inte vill, men vad vill du inte hjärtat? VILL INTE
Har du ont? VILL INTE & kastar sig i sängen
Har du mardrömmar? VILL INTE o ramlar ur sängen
Är du varm & plockar upp barnet från golvet. VILL INTE & ramlar ner igen
Men kan du berätta vad det är! VILL INTE.....
And on and on it goes.
Vi hjälps åt, turas om, tappar humöret, kastar en kudde på golvet, byts av, skriker av frustration, vaggar till sömns, försöker sova i skift, ingen får sova, bara Mogga, tack Mogga för att du är underbar och sover.
När klockan väl passerat 4 på morgonen känner man sig hopplös, kläderna åker på och ner för trappan vi gå.
Gå på toa, byta blöja, skaka flaska, känna frustrationen i ryggraden.
Datorn var på, jag satte mig här, Wille fick sin flaska med orden att kryp upp i soffan o mys lite.
Barnen lägger sig raklång mitt på golvet och SOMNAR, från den lilla 300ml flaskan i den lilla handen som ligger mitt på min svarta långhåriga matta rinner det massa välling som aldrig kommer gå bort.
