Dundertabbar o kanelbullar..
hear ji hear ji, mamman har bakat kanelbullar.. för första gången i sitt liv och det gick BRA, nu för tiden finns det goda stora saftiga bullar i min frys.. kom i fika kom o fika..
Willewallewoo fick självklart vara med o Gollum fick krypa på golvet o smutsa ner sig bland allt mjöl och kanel som råkat hamna där, kan jag tillägga att Gollum var lycklig.
Trött mamma Ewa som bara säger hej, just nu har jag ingen ork att skriva så mycket eftersom jag leker helyllemorsa på heltid..
jag städar
jag tvättar
jag lagar mat
jag bakar
jag diskar
huan ja, är ju ett heltidsjobb att bara göra det man gjorde på en kissekvart förr i tiden.
nä nu ska det svullas kanelbullar o drickas hemmagjord rabarbersaft som får smakkörtlarna att dansa maccarena.
Willewallewoo fick självklart vara med o Gollum fick krypa på golvet o smutsa ner sig bland allt mjöl och kanel som råkat hamna där, kan jag tillägga att Gollum var lycklig.
Trött mamma Ewa som bara säger hej, just nu har jag ingen ork att skriva så mycket eftersom jag leker helyllemorsa på heltid..
jag städar
jag tvättar
jag lagar mat
jag bakar
jag diskar
huan ja, är ju ett heltidsjobb att bara göra det man gjorde på en kissekvart förr i tiden.
nä nu ska det svullas kanelbullar o drickas hemmagjord rabarbersaft som får smakkörtlarna att dansa maccarena.
Hemmabus o knyssel
Ibland sitter jag allf för länge o bara tittar på allt som måste göras.
Hur man ska hinna med alla måsten på dygnets 24 timmar är ett mysterium för mig, just nu för tillfället kan jag bara konstatera att jag hinner INGENING trots att jag inte gör någonting på dagarna.
Hemmet förfaller, disken växer, tvätten förblir smutsig.
Skulle kunna ursäkta det med att jag är ute och leker med mina barn och gör massa andra roliga saker eller lever efter min egna regel att "så länge solen skiner städar jag inte" men inte ens det fungerar att skylla på, regnet vräker ner och jag har verkligen inget bättre för mig att göra, ändå ser det ut som det gör.
Lat?
Bekväm?
Trött?
Skulle nog säga att summan av kardemunnan är en sammanslagning av allt..
Hur ska man hinna med att vara en perfekt mamma, perfekt arbetande kvinna, perfekt flickvän, perfekt kokerska, perfekt städerska, perfekt älskarinna, perfekt vän, perfekt dotter osv osv (fattar ni hur jobbigt det va att skriva perfekt innan alla andra ord)
Finns bara 2 val i livet just nu, lära sig leva med skiten eller ta tag i det en gång för alla. Hmmm hur många gånger har jag inte sagt det till mig själv gällande det mesta (vikten, rökningen, jobbet, hemmet)
Jag får nog inse att illusionen med allt det perfekta kommer att förbli just en illusion.
Får sälja min dammsugare på blocket pga rädsla för dammråttorna, de är ilskna och bits.
Piska mannen till att bli pedant så slipper jag.
Får väl hoppas mina vänner och familj tar mig för den jag är och inte för det jag har, för det är inte mycket.
Inget välstädat hem
Inte massa pengar
Inga väldresserade barn som inte skriker och bråkar
Inte fin bil som man kan cruisa omkring i
Inget socialt uppförande
Men det är jag, i all min prakt och ståtlighet, och jag tror, innerst inne, kanske finns det någon som gillar mig för just den jag är, kanske är det till och med ganska många.
Hur man ska hinna med alla måsten på dygnets 24 timmar är ett mysterium för mig, just nu för tillfället kan jag bara konstatera att jag hinner INGENING trots att jag inte gör någonting på dagarna.
Hemmet förfaller, disken växer, tvätten förblir smutsig.
Skulle kunna ursäkta det med att jag är ute och leker med mina barn och gör massa andra roliga saker eller lever efter min egna regel att "så länge solen skiner städar jag inte" men inte ens det fungerar att skylla på, regnet vräker ner och jag har verkligen inget bättre för mig att göra, ändå ser det ut som det gör.
Lat?
Bekväm?
Trött?
Skulle nog säga att summan av kardemunnan är en sammanslagning av allt..
Hur ska man hinna med att vara en perfekt mamma, perfekt arbetande kvinna, perfekt flickvän, perfekt kokerska, perfekt städerska, perfekt älskarinna, perfekt vän, perfekt dotter osv osv (fattar ni hur jobbigt det va att skriva perfekt innan alla andra ord)
Finns bara 2 val i livet just nu, lära sig leva med skiten eller ta tag i det en gång för alla. Hmmm hur många gånger har jag inte sagt det till mig själv gällande det mesta (vikten, rökningen, jobbet, hemmet)
Jag får nog inse att illusionen med allt det perfekta kommer att förbli just en illusion.
Får sälja min dammsugare på blocket pga rädsla för dammråttorna, de är ilskna och bits.
Piska mannen till att bli pedant så slipper jag.
Får väl hoppas mina vänner och familj tar mig för den jag är och inte för det jag har, för det är inte mycket.
Inget välstädat hem
Inte massa pengar
Inga väldresserade barn som inte skriker och bråkar
Inte fin bil som man kan cruisa omkring i
Inget socialt uppförande
Men det är jag, i all min prakt och ståtlighet, och jag tror, innerst inne, kanske finns det någon som gillar mig för just den jag är, kanske är det till och med ganska många.
The one
Cellulitrumpa och hängbuk
För andra dagen i rad har jag varit och shoppat lite nya kläder till mig själv, hör och häpna alla pretton, jag köpte INGET till mina barn..
Jag har hittat tillbaka till mig själv och min kärlek till min kropp.
Jah har fortfarande massa vikt kvar
Jag har fortfarande celluliter på baken
Jag har fortfarande hängmage kvar efter barnen
Jag har fortfarande bröst som inte sett himlen på flera år eftersom de alltid tittar ner..
Men det är jag, den enda, den vackra.
Om alla människor bara kunde inse att de är vackra precis som de är, med och utan alla sina fel och brister för det är just alla de fel och brister som gör oss till de underbara människor vi är.
Nu har jag brutit mot alla mina egna regler jag haft ang kläder.
Aldrig leggins
Aldrig bredrandigt
Aldrig rött nagellack
Aldrig pilotbrillor
men herrejävlar vad snygg jag är,jantelag my ass...
Hur kommer det sig att det nästan är tabu som "tjockis" att tycka att man är snygg?
När ska det bli accepterat att även stora människor utanför Stockholms väggar ska få vara sig själva och klä sig snyggt utan att man ska få kommentarer från omgivningen, slippa bli hånad, slippa bli skrattad åt.
Nej vet ni va.. jag tänker ta mina leggins o dra dom över min vellulitiga vackra rumpa, ta min bredrandiga tröja och få illusionen av min hängande mage att bli ännu mer hängande ut på stan med mina sketsnygga pilotbrillor och herrejävlar den som säger något om det, då ska jag ta mina rödlackade naglar och klösa ögonen ur dom.
Lapa glass och njut av solen och den underbara sommaren som förhoppningsvis snart är på väg, vilket storlek du än har, var stolt, var stark, var vacker..
Jag har hittat tillbaka till mig själv och min kärlek till min kropp.
Jah har fortfarande massa vikt kvar
Jag har fortfarande celluliter på baken
Jag har fortfarande hängmage kvar efter barnen
Jag har fortfarande bröst som inte sett himlen på flera år eftersom de alltid tittar ner..
Men det är jag, den enda, den vackra.
Om alla människor bara kunde inse att de är vackra precis som de är, med och utan alla sina fel och brister för det är just alla de fel och brister som gör oss till de underbara människor vi är.
Nu har jag brutit mot alla mina egna regler jag haft ang kläder.
Aldrig leggins
Aldrig bredrandigt
Aldrig rött nagellack
Aldrig pilotbrillor
men herrejävlar vad snygg jag är,jantelag my ass...
Hur kommer det sig att det nästan är tabu som "tjockis" att tycka att man är snygg?
När ska det bli accepterat att även stora människor utanför Stockholms väggar ska få vara sig själva och klä sig snyggt utan att man ska få kommentarer från omgivningen, slippa bli hånad, slippa bli skrattad åt.
Nej vet ni va.. jag tänker ta mina leggins o dra dom över min vellulitiga vackra rumpa, ta min bredrandiga tröja och få illusionen av min hängande mage att bli ännu mer hängande ut på stan med mina sketsnygga pilotbrillor och herrejävlar den som säger något om det, då ska jag ta mina rödlackade naglar och klösa ögonen ur dom.
Lapa glass och njut av solen och den underbara sommaren som förhoppningsvis snart är på väg, vilket storlek du än har, var stolt, var stark, var vacker..
I tidernas begynnelse
I början av Maj 2007 fick jag och Daniel reda på att vi skulle få barn tillsammans efter att knappt ha varit tillsammans i 8 månader. Hur det än kan verka var det på ett sätt planerat, kanske något tidigare bara.
Hur som helst så gjorde vi samma som alla andra blivande föräldrar, vi pratade och planerade, skrattade och grät om vartannat, hur skulle våra liv bli, vad skulle vi göra, hur skulle vi göra.
Vi kunde konstatera ganska omgående att vi skulle bli bra lugna pedagogiska föräldrar, allt prat om skrik och trots och barn som kastar sig i matbutiken var inte för oss.
Stod vi bara enade och var konsekventa skulle allt bli bra.
så fel vi hade (sägs med en gnutta självironi)
Nu 3 år senare står jag och lugnt försöker förklara för min hysteriska 2½ åring att man kan inte springa utan skor i sanden när det finns glaskärvor där.
Försöket misslyckas
Jag försöker pedagogiskt förklara genom att visa en kärva att får man den i foten får man jätteont och då kan man inte springa på flera dagar.
Försöket misslyckas
Där stod jag nu och argumenterade med en obstinat 2 åring som inte vet sitt bästa, vi gapar och skriker och ingen av oss lyssnar till den andra, vi vill båda bara ha rätt, att den andra ska vika, vi vill ha seger..
På ett eller annat sätt så är det ju ändå jag som är den kloka, den vuxna som ska vara just vuxen, lite bättre lite starkare.
Och starkare är precis vad jag är, iallafall fysiskt, så vår maktkamp slutar med att jag och Daniel står enade mot William och lyfter in honom och stänger dörren.
Enade och konsekventa så slipper vi massa trots och bråk. YEHHHA RIGHT MY ASS..
Hur som helst så gjorde vi samma som alla andra blivande föräldrar, vi pratade och planerade, skrattade och grät om vartannat, hur skulle våra liv bli, vad skulle vi göra, hur skulle vi göra.
Vi kunde konstatera ganska omgående att vi skulle bli bra lugna pedagogiska föräldrar, allt prat om skrik och trots och barn som kastar sig i matbutiken var inte för oss.
Stod vi bara enade och var konsekventa skulle allt bli bra.
så fel vi hade (sägs med en gnutta självironi)
Nu 3 år senare står jag och lugnt försöker förklara för min hysteriska 2½ åring att man kan inte springa utan skor i sanden när det finns glaskärvor där.
Försöket misslyckas
Jag försöker pedagogiskt förklara genom att visa en kärva att får man den i foten får man jätteont och då kan man inte springa på flera dagar.
Försöket misslyckas
Där stod jag nu och argumenterade med en obstinat 2 åring som inte vet sitt bästa, vi gapar och skriker och ingen av oss lyssnar till den andra, vi vill båda bara ha rätt, att den andra ska vika, vi vill ha seger..
På ett eller annat sätt så är det ju ändå jag som är den kloka, den vuxna som ska vara just vuxen, lite bättre lite starkare.
Och starkare är precis vad jag är, iallafall fysiskt, så vår maktkamp slutar med att jag och Daniel står enade mot William och lyfter in honom och stänger dörren.
Enade och konsekventa så slipper vi massa trots och bråk. YEHHHA RIGHT MY ASS..
Nu går ugglan i fårakläder o gräver ner ben i sanden
Kan man tänka sig, nu är man här, sitter framför en dator o bloggar! Hur fan gick det här till?
Jo det ska jag berätta för er.
Jag mrs Ewa Thim har kommit på att jag kan bitchwaiiiina på hela världen genom min lilla blogg..
Så vad ska jag skriva om här då?
*föräldraliv
*mig själv så klart
*allt dumt som händer o sker
*allt dumt som händer o sker alla andra
*hur dumma alla är mot mig under pms
Jo det ska jag berätta för er.
Jag mrs Ewa Thim har kommit på att jag kan bitchwaiiiina på hela världen genom min lilla blogg..
Så vad ska jag skriva om här då?
*föräldraliv
*mig själv så klart
*allt dumt som händer o sker
*allt dumt som händer o sker alla andra
*hur dumma alla är mot mig under pms
Så WÄLKOMMEN SCKALL DU WARA PÅE RJEEN ÖSCHÖTSCKA.
